“även om man ska följa hjärtat så har hjärtat inte alltid rätt.”

 

“Hur kan du vara så kär i någon du knappt spendarat tid med?” frågade jag henne, när hon väl började prata om honom. För de hade knapp träffats, de kände knappt varandra. De hade inte haft djupa konversationer om sig själva och varandra, hon visste inte hans mörka hemligheter och han visste inte hennes. Ändå påstod hon sig vara så kär i honom.

“Tror du på kärlek vid första ögonkastet?” frågade hon tillbaka.

“Ja…” svarade jag osäkert.

“Då borde du veta att man måste inte känna en person utan och innan för att vara kär. Det är som att bli kär i nån som inte pratar samma språk: om man inte kan kommunicera så går man på magkänsla och hjärta. I dagens samhälle går vi bara på vad hjärnan säger, det är därför så många skiljer sig och allt det där. Kärlek handlar inte om att hitta en relation med volvo vovve och villa. Det handlar om kemi. Om att kunna offra och göra allt för en annan person. Om du dras till någon så gör du bara det, du kan inte styra över ditt hjärta. Och mitt hjärta tillhör honom.”

 
*** 
 

“Har han hört av sig då?” frågade jag när vi låg tätt intill på kvällen. Ville att hon skulle tala istället för att jag skulle tänka. Kvällarna var annars alltid till för att jag skulle få gräva och analysera allt vi kunde gjort annorlunda de gånger vi gjort fel och fuckat upp. Men ikväll orkade jag inte det.

“Nej, men det spelar ingen roll. Jag sa ju att ni ljög den gången ni sa att “vi ses”. Ni ljög varandra rakt upp i ansiktet.” sa hon men hennes ton var inte arg. Även om hon nästan försökte skylla på mig, eftersom det var jag som sa “Det gör vi” den gången, men hon var inte arg.

“Så du är inte kär längre?” frågade jag.

“Jo. Men jag måste sluta med det. Om han inte hört av sig, och inte jag heller till honom, så betyder det att det inte ska vara vi. Så jag måste sluta vara kär.”

“Men det där med att ditt hjärta tillhör honom då?”

“Även om man ska följa hjärtat så har hjärtat inte alltid rätt.”
 
-----
två små utdrag ur en text jag börjat skriva på. 


¨

tänker på hur jag skulle reagera om jag nångång träffar honom ute i vimmlet. ska jag hälsa? ge en lätt nickning? vänta tills hans hälsar på mig och se överraskad ut när han väl gör det? 
kan nästan redan nu känna hur hjärtat skulle hoppa några slag, hur kroppen skulle bli orörlig och hur paniken skulle stiga.
 
åh vad jag hoppas att vi ses.
nångång


ruin är vägen till förändring

Och så står man plötsligt där, i ett hörn och skådar. Skådar kaoset av folket med för mycket alkohol i blodet och så möts man av en blick, av han du träffa där utanför, och får en liten blink. Existensen har varit borta i evigheter men äntligen känns det som att man är tillbaka på banan igen.
 
"Ring mig" säger han innan man ska gå. 
"Hahahaha har ju inte ens ditt nummer" får han till svar och så går man hem och tänker på om han var söt eller inte och vad hette han nu igen kanske ska man adda på facebook och så gör man det dagen efter och så skriver han och så börjar man överanalysera igen osv. Den gamla vanliga visan ni vet
 
Men det gör inget. Intresserad eller inte spelar ingen roll.
För tom är jag inte längre


once a broken heart; always a heartbreaker

låt hela världen veta, "du är underbar"
säg det till alla du känner 
finns inget att skämmas för.
 
han e jag, jag e han
ombytta roller för nu är det min tur att vara boss.


ibland tänker jag lite på dig. för du vet, du betydde något.

Jag tänker undra om han tänker på mig? där han är, där han reser, där han upptäcker. tänker undra om han saknar mig? om han kanske vill ha mig vid sin sida, där han är. kanske tänker han inte på mig alls. kanske saknar han mig inte alls. kanske betydde jag aldrig något
 
Men det är sak samma
 
Jag tänker i alla fall på han ibland. typ som nu.
men för det mesta tänker jag inte alls
 
Och jag är så jävla fri 
 


alla känslor rann ut genom ögonen

och för en vecka sen gjorde det ont.
så ont så ont.
likt en vulkan brast jag och plötsligt kände jag precis allt. lät lavan rinna ut, lät ögonen brinna.
sen var det bra
sen kände jag inge mer
 
nu känner jag inge mer


"bara vänner" rör inte varann sådär

han håller om mig där vi ligger i hans 90 cm säng. smeker mig lätt på magen och höftbenen och våra ben är inflätade hos varandra. kan inte koncentrera mig på filmen som spelas framför oss utan funderar mest på varför? varför rör han mig? vad vill han? vad är vi? 
 
på något vis känns det obehagligt. inte för att jag inte gillar hans beröring, utan för att jag inte vet hur det ska sluta. vad vill jag vad vill han vad vill vi? villvillvill
 
"Vi ses, Lisa."
"Det gör vi"
 
jag tror vi båda ljög där
och jag har ekat så tomt sen dess


satsa all-in eller satsa ingenting.

skrivet 16 juni 2013, nypublicerat
 

Jag väntar på att ett sms ska komma. Det var tre timmar sedan jag skickade mitt och jag vet vid det här laget att jag får vänta i en timme eller mer innan jag får ett svar. Men det gör inget, jag är van, och jag vet att han kommer att svara. En normal konversation som tar en dag för andra tar cirka fyra dagar för oss. Men det är skönt, för då behöver jag inte oroa mig för ett hejdå och sedan undra om det var det sista hejdå:t.

 

Men sen kom inte smsen mer. Vi hördes inte ens på fyllan. Jaha, där var det slut. Vi träffas på en fest senare och han pratar inte med mig då ens, han som innan alltid varit efter mig. Till och med den gången det var hans egna fest och bland alla 100 pers som var där för hans skull så fanns bara jag för honom. Men nu, cirka 10 personer i ett rum, och jag finns inte. De är slut.

 

2 månader senare, inte ett ord från varandra. Blir aspackad och skriver ett jag saknar honom och vill vara hans vän, trots allt som hänt. Får svar två dagar senare att vi absolut kan vara vänner och snacka som förr, men att han inte är ute efter något. Fine, bra deal. Vi börjar våra fyra-dagars konversationer igen och träffas kort därefter.

 

05/01/13- vill känna allt som går att känna men ingenting känns. tomheten kom ikapp oss, som att luften drogs ur rummet och allt blev dött. notis till mig själv: han vill fortfarande inte ha dig

 

Dött.

 

 

"Jag har inga intentions."

 

Där brast det. Jag är så jävla trött på killar (och tjejer!) som påstår att de "inte är ute efter något". Nähä? Vad fan är du ute efter då? Varför ens slösa din tid på någon om du ändå inte har en vision med den personen? Är vi så rädda för att det ska misslyckas att vi inte vågar kasta oss in? Är vi så rädda att vi inte ska ha all den tid vi vill ha till personen att vi skiter i att prova alls? Eller vad är egentligen problemet?

 

Det hade inte gjort mig något om vi sågs en gång i veckan. Det hade inte gjort mig något om jag inte fick träffa dina föräldrar eller vara den du gifter dig med eller den du ska skaffa dina framtida barn med. Jag hade varit nöjd om jag visste att du var min - och bara min - för ett tag. Nu vart det inge mer än hjärtekross, lite för många tårar och bortkastad tid.

 

Snälla flickor och pojkar där ute, var inte så jävla rädda för vad som kan hända i framtiden. Njut för stunden. Bli ihop och gör slut. Det är bättre att prova än att inte prova alls. Du kan inte hitta din prins om du inte kysser många grodor och viceversa. De är en sådan enkel och oproblematisk matematik. Vi skulle inte vara så många hjärtekrossade själar idag om vi vågade lite mer.

 

Men trots hur jävla arg jag är på att han aldrig vågade sig på något så är han en bortkastad tid jag inte ångrar. Skulle jag få chansen att tala om för honom vad jag tycker om honom idag så skulle jag göra det. Jag vill inte att han ska gå runt och tro att jag tycker han är en skithög för att han sårade mig, för det tycker jag verkligen inte. Jag önskar han all lycka för han är verkligen en av de bästa människorna jag känt, men i framtiden borde han inte vara så rädd.

 

Mina intentions? Att ha någon som är mer än ett sms då och då.



ibland är personen du faller för inte redo att fånga dig.

Ett år senare.
Samma visa igen.
Fucka inte upp nu Lisa


they promise you love and happiness but leave you with pain and open scars.

 

Men man e ju van...



jag hade aldrig honom men han hade mig

skrivet 2013-04-02, nypublicerat

 

”Du lyser verkligen när du pratar om honom.” 

Och jag såg det jag med.

Likt ett barn på julafton lyser jag upp när jag berättar om oss.

Om det som egentligen aldrig var ‘oss’.

Men allt det där är historia nu, något som aldrig

kommer komma tillbaka och det tackar jag för.

Jag kan inte vänta förevigt på någon som inte vill ha mig,

på någon som inte hade några intentions.

Någon utan vision.

Kan inte vänta när det finns något så mycket bättre menar jag.

Jag var din att förstöra

men inte längre.



hon kan älska någon annan men hon älskar sig själv mer.

skrivet 2013-03-31, nypublicerat
 

hon är rebellen, hotet, spänningen, äventyret.

hon du aldrig kommer glömma.



det är inte dagar att överleva, det är timmar

skrivet 2013-02-27, nypublicerat

 

såg ljuset i fel jävla tunnel, som vanligt. 

allt brister om fem, fyra, tre...



vad händer när han är din prins men du är inte hans prinsessa?

skrivet 2013-02-03, nypublicerat
 

vissa dagar är lättare än andra

men ibland faller allt

 

"smärtan i kroppen känns så mycket bättre än smärtan i själen.

promenerar, tänker att baraenkilometer till så blir allt bra"
(src:
 
precis så


om du kan nöja dig med att han bara är ett fint minne i ditt hjärta och acceptera att ni inte längre kan finnas.

skrivet 2013-01-31, nypublicerat
 

JAG UNDRAR INTE OM DU TÄNKER PÅ MIG

för jag tänker inte på dig på det sättet längre

 

tänker knappt på dig alls



när hjärtat liksom inte längre är trasigt utan det är huvudet som lider.

skrivet 2013-01-31, nypublicerat
 

inga känslomässiga band oss emellan. aldrig vart. hälsar knappt när vi ses. 

och även om han gjorde mig mest illa så saknar jag känslan av närhet han gav mig.

en människa jag hade så mycket hopp om, som jag trodde skulle vara den som byggde upp mig men ack så fel jag hade och fan vad jag fick bita i det sura äpplet

 

"men han e bra fin" säger jag och liksom önskar att han ska komma krypandes till mig

men han e fan inte fin

han är skyldig till att jag är den jag är idag

mina tankar



vad jag bryr mig om nu är att aldrig ge bort mig själv igen.

skrivet 2013-01-24, nypublicerat
 

och när jag inte längre är rädd för att vara ensam så vart allt så himla mycket lättare

att tänka, att andas, att leva, att existera, att vara jag.

när överanalyseringarna redan var överanalyserade och känslorna liksom försvann

när jag inte längre kände att jag är fast hos någon annan

då släpptes stenar från mina axlar.

 

återfinn styrkan inom dig



att förstöra för sig själv är det enklaste här i livet.

skrivet 2013-01-19, nypublicerat
 

att krama honom var kanske det värsta jag kunde göra just nu, att låta honom hålla om mig. fanfanfan. du vet det så jävla väl men du kan inte låta bli

för du vill ju

du vill att han ska hålla om dig så som han gjorde förut.

 

och du vet det lika väl som du vet att jorden är rund; 

det kommer aldrigaldrigaldrig bli ni två för det går inte

så det är inte han du jagar och säger att du vill ha men i botten av ditt hjärta är det han som är din kärlek

kärleken du aldrig kommer få

 

och det suger så jävla hårt



andas in och andas ut. älskling, allt blir bra tillslut

skrivet 2013-01-16, nypublicerat
 

doften som kunde sätta sig som ett lätt moln och stanna där i flera dagar luktade nu inte ens när han var bredvid.

 

"Jag tror han har bytt doft..." 

"Ja, jag märkte också det." 

 

och imorse var det någon som luktade som han på bussen, så som han brukade lukta. så jag lyssnade på låten som påminner om honom och andades in bäst jag kunde.

patetiskt osv

vet inte varför jag plågar mig själv så



vill känna allt som går att känna men ingenting känns.

skrivet 2013-01-05, nypublicerat
 

och äntligen var han här. trots allt vi gått igenom, fanns det ändå litelitelite hopp om att han kanske vill ha mig. åh som jag saknat hans doft åh som jag saknat hans läppar

 

men tomheten kom ikapp oss. som att luften drogs ur rummet och allt blev dött. jag kunde inte ligga där bredvid honom, hur mycket jag än ville så gick det bara inte. 

bläddrar genom tumblr och fastnar på sorgsna citat och kommer förbi en som säger "Notis till mig själv: han vill fortfarande inte ha dig" och den är så jävla sann, så jälva träffande och ironin i att han faktiskt ligger där i min säng i samma sekund. utan mig

så nära, men så långt borta

 

berör min själ