“även om man ska följa hjärtat så har hjärtat inte alltid rätt.”

 

“Hur kan du vara så kär i någon du knappt spendarat tid med?” frågade jag henne, när hon väl började prata om honom. För de hade knapp träffats, de kände knappt varandra. De hade inte haft djupa konversationer om sig själva och varandra, hon visste inte hans mörka hemligheter och han visste inte hennes. Ändå påstod hon sig vara så kär i honom.

“Tror du på kärlek vid första ögonkastet?” frågade hon tillbaka.

“Ja…” svarade jag osäkert.

“Då borde du veta att man måste inte känna en person utan och innan för att vara kär. Det är som att bli kär i nån som inte pratar samma språk: om man inte kan kommunicera så går man på magkänsla och hjärta. I dagens samhälle går vi bara på vad hjärnan säger, det är därför så många skiljer sig och allt det där. Kärlek handlar inte om att hitta en relation med volvo vovve och villa. Det handlar om kemi. Om att kunna offra och göra allt för en annan person. Om du dras till någon så gör du bara det, du kan inte styra över ditt hjärta. Och mitt hjärta tillhör honom.”

 
*** 
 

“Har han hört av sig då?” frågade jag när vi låg tätt intill på kvällen. Ville att hon skulle tala istället för att jag skulle tänka. Kvällarna var annars alltid till för att jag skulle få gräva och analysera allt vi kunde gjort annorlunda de gånger vi gjort fel och fuckat upp. Men ikväll orkade jag inte det.

“Nej, men det spelar ingen roll. Jag sa ju att ni ljög den gången ni sa att “vi ses”. Ni ljög varandra rakt upp i ansiktet.” sa hon men hennes ton var inte arg. Även om hon nästan försökte skylla på mig, eftersom det var jag som sa “Det gör vi” den gången, men hon var inte arg.

“Så du är inte kär längre?” frågade jag.

“Jo. Men jag måste sluta med det. Om han inte hört av sig, och inte jag heller till honom, så betyder det att det inte ska vara vi. Så jag måste sluta vara kär.”

“Men det där med att ditt hjärta tillhör honom då?”

“Även om man ska följa hjärtat så har hjärtat inte alltid rätt.”
 
-----
två små utdrag ur en text jag börjat skriva på. 


she is madness

och så är vi där igen.
där ingenting längre är underhållande, ingenting har längre nån smak, inga toner fyller sin klang. där vi ryter åt de som försöker tala, spottar på det som blir fel, gråter över ingenting.
där allt bara är så jävla dött. eller snarare dimmigt


i ain't no player, but i sure know how to play the game

"Been there done that :)"
"Du har ju det :)"
 
tyckte det va ett askul svar av mig???? kanske fel tillfälle att försöka vara rolig men whatevs. va påväg att skriva "brukar säga de om dig med" men de hade kanske varit lite... fult?? 
 
HAHA märks att jag inte bryr mig anymore


"hejhej det var längesen hur mås det :-)))))" #fuckoff

ibland orkar jag bara inte med mitt liv. jag vill vara sysselsatt och inte ensam samtidigt som jag känner mig folkskygg och orkeslös. what to do
 
inte heller fick jag svar på de där jävla smset.
piss också


¨

tänker på hur jag skulle reagera om jag nångång träffar honom ute i vimmlet. ska jag hälsa? ge en lätt nickning? vänta tills hans hälsar på mig och se överraskad ut när han väl gör det? 
kan nästan redan nu känna hur hjärtat skulle hoppa några slag, hur kroppen skulle bli orörlig och hur paniken skulle stiga.
 
åh vad jag hoppas att vi ses.
nångång


rädda mig när jag behöver det som mest

27/10-13
Tar 2-timmars promenader och blandar tårar med regn. Sminkar bort ansiktsuttryck och umgås med folk jag inte känner. Dissar kompisar som man borde ställa upp för men man kan liksom inte ställa upp när en själv inte kan stå upp. 
 
Ingen ser, ingen hör, ingen lyssnar. 
Ingen kan torka tårar som aldrig rinner. 
 
"Jag är hjälten i den här i historien och jag behöver inte bli räddad." 
Fast bli räddad är det enda jag vill just nu
 


ruin är vägen till förändring

Och så står man plötsligt där, i ett hörn och skådar. Skådar kaoset av folket med för mycket alkohol i blodet och så möts man av en blick, av han du träffa där utanför, och får en liten blink. Existensen har varit borta i evigheter men äntligen känns det som att man är tillbaka på banan igen.
 
"Ring mig" säger han innan man ska gå. 
"Hahahaha har ju inte ens ditt nummer" får han till svar och så går man hem och tänker på om han var söt eller inte och vad hette han nu igen kanske ska man adda på facebook och så gör man det dagen efter och så skriver han och så börjar man överanalysera igen osv. Den gamla vanliga visan ni vet
 
Men det gör inget. Intresserad eller inte spelar ingen roll.
För tom är jag inte längre


why do I love her so much?

vet varken ut eller in på saker och ting längre.
vem jag är, vad jag vill, vad jag gör här eller var jag ska vara.
"Tänker inte på nån annan tjej än dig"
"There's so much I want to tell you"
och allt känns som lögner.
 
lyssna inte på dom, säger hon. duger inte


once a broken heart; always a heartbreaker

låt hela världen veta, "du är underbar"
säg det till alla du känner 
finns inget att skämmas för.
 
han e jag, jag e han
ombytta roller för nu är det min tur att vara boss.


ibland tänker jag lite på dig. för du vet, du betydde något.

Jag tänker undra om han tänker på mig? där han är, där han reser, där han upptäcker. tänker undra om han saknar mig? om han kanske vill ha mig vid sin sida, där han är. kanske tänker han inte på mig alls. kanske saknar han mig inte alls. kanske betydde jag aldrig något
 
Men det är sak samma
 
Jag tänker i alla fall på han ibland. typ som nu.
men för det mesta tänker jag inte alls
 
Och jag är så jävla fri 
 


alla känslor rann ut genom ögonen

och för en vecka sen gjorde det ont.
så ont så ont.
likt en vulkan brast jag och plötsligt kände jag precis allt. lät lavan rinna ut, lät ögonen brinna.
sen var det bra
sen kände jag inge mer
 
nu känner jag inge mer


ibland är personen du faller för inte redo att fånga dig.

Ett år senare.
Samma visa igen.
Fucka inte upp nu Lisa


din värsta mardröm.

Nattens äventyr.
Mörkrets ånger.
Ljusets smärta. 
Morgondagens mardröm. 
 
Mardrömmen du aldrig kommer glömma. Mardrömmen du vill uppleva. Men när ljuset väl kommer, vem kan fortfarande hantera mardrömmen? 
 
"Vem är du?"
"Din värsta mardröm." 
 


du måste resa dig och gå.

skrivet 2013-04-15, nypublicerat
 

Du kan inte lyssna på de som inget vet,

du kan inte tro på det du vet är fel.

Du kan inte ge upp så lätt och inte försöka mer,

du kan inte sluta.

Du måste frigöra dina tankar och du måste hitta din inre ro.

Men framförallt, du måste resa dig och gå.

Älskling, världen väntar på dig.